Snart ska jag och min älskling gosa ner oss med chokladbollesmet och titta på "När mörkret faller."

En ytterst bra film tycker jag och jag hoppas att min älskipälsk också tycker det. hihi

Nu får ni en liten sammanfattning om filmen:

Tre parallella berättelser. Tre parallella människoöden. Gemensamt för dem är att de alla lever under dödligt hot. Leyla och hennes syster är hotade av sina allra närmaste; mamma, pappa och bröder. Filmskaparna berättar om hedersrelaterat våld, något som blivit allt vanligare i vårt land. I det här fallet handlar det om en kristen familj, med utländsk bakgrund. Det är mycket starkt berättat och jag kan verkligen känna paniken och frustrationen hos de utsatta tjejerna. Det kanske mest upprörande är att den här sortens våld är så vanligt. Varje vecka söker nya flickor skydd, eftersom de känner sig hotade av sina familjer. I När mörkret faller blir det mycket tydligt att det är dags att sätta ner foten och säga stopp.

Minst lika motbjudande är historien om journalisten Carina, hyllad av kollegor och mottagare av Stora journalistpriset. Privat bär hon på en mörk hemlighet, som hon inte vet hur hon ska hantera. Hennes man Håkan, som också är journalist, misshandlar henne sedan många år. Som journalist rapporterar Carina om andras problem, men hon kan inte se att hennes egen situation är helt ohållbar. En dag går det dock för långt för henne och hon ringer till polisen. Då upptäcker hon också vilka hennes riktiga vänner är. Från kollegerna blir det en kompakt tystnad och snackande bakom ryggen. Men stöd kommer från ett oväntat håll. Det är skönt att se när Carinas man sätts dit, men samtidigt tänker jag på hur många som finns i hennes situation, men inte vågar göra något åt det. Mörkertalet är stort.

Tredje historien är den om Aram. Han är krögare och utsätts dagligen för prövningar när våldsamma gäster måste avvisas från hans nattklubb. En kväll händer det värsta. En yrkeskriminell med sitt gäng slängs ut på gatan, men kommer tillbaka och skjuter mot krogkön och vakterna. Det som utspelades utanför Sturecompagniet för över tio år sedan känns kusligt nära. Aram ser pistolmannen i ögonen och blir polisens viktigaste vittne. Under tiden fram till rättegången utsätts han för upprepade hotelser och attentat, som kommer att förändra livet för honom. Av de tre historierna känns den här som den minst berörande. Det blir lite av svensk films favoritämne av det hela – polisfilm. Med detta inte sagt att det inte är ett viktigt ämne, men jag får inte samma känsla som för de två andra karaktärerna.

Blev visst en längre sammanfattning men jag förminskade texten hihi.

hörs imorgon.

Peace

 

Johannah

2 september 2010 23:01

Den filmen är så sjuktbra!

http://jjohannah.bloggplatsen.se

amandah piispanen

3 september 2010 13:17

Ja ! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har kommit fram till att det är mycket roligare att skriva inlägg här än på blogg.se   Jag kan iallafall säga att mitt liv är på topp nu, jag har världens bästa kille/sambo, 2 söta katter & även sommar vikariat på mitt gamla jobb. Känns helt ...

RÖSTA PÅ MIG . RÖSTA PÅ MIG . RÖSTA PÅ MIG .   http://evaaaah.blogg.se/ http://evaaaah.blogg.se/ http://evaaaah.blogg.se/   AMANDAH ÄR JAG ! ...

har en ny blogg.     http://amandahlouisepiispanen.webblogg.se/     PEACE OUT. ...

Ja, inte ofta fröken Piispanen är vaken innan klockan 7 på en söndags morgon. Men jag är ju i västerås och är barnvakt åt min lilla söta lillasyster.   Igår hade vi bara mys kväll , med film och gottit. Sen efter att hon la sig så åt Erik och...

Min mamma är min bästa vän. Hon stöttar genom svåra saker. Jag har gjort saker som hon inte kan förlåta, hon har ändå svikit mig har jag tyckt. Men det är endast vad jag har tyckt, jag var ung och dum.   Min mamma är en kämpe, en jag ändå v...